Ps.
Sorti
Som ni märkt har aktiviteten här de senaste dagarna och egentligen veckorna varit pinsamt dålig. Skälen är många även om de är ganska dåliga, men som huvudorsak åberopar jag brist på fantasi och ångest över hur fantastiskt uselt allt jag skriver blir.
Jag skulle väl inte vilja gå så långt som att säga att det har blivit dags för nödslakt av Kreftans. Risken eller chansen, beroende på hur man ser på saken, finns ju faktiskt att jag någon gång framöver känner för att plita ner några eftertänksamma rader. Å andra sidan är den liten.
En paus blir det hursom. Bortser man från det här inlägget som ju får räknas som någon slags epilog, alternativt pausunderhållning, så har jag fått ihop ungefär 695 inlägg och 125.000 ord på det dryga år jag har bloggat. En del av dem är jag rätt nöjd med, de flesta är ganska egala. Men oavsett kvalitet så har de alla fyllt sin funktion, och på ett sätt är bloggen en av de bästa saker jag gjort. Hade det inte varit för den hade jag inte träffat Emelie eller Kristian, och hade det inte varit för den hade jag inte åkt på kryssning i mars.
Så överlag är vi kompisar, bloggen och jag. En hatkärlek är det såklart, men såna behövs också. Och skulle det vara något, så finns jag iaf ett tag till på facebook, och på fan_ere_med_dig@hotmail.com.
Allting har en ände,
men korven den har två.
Pannkakan är utan,
men går åt ändå.
//J - *tar på sig solbrillorna och vårjackan, och smyger ut samma väg som han kom*
Jag skulle väl inte vilja gå så långt som att säga att det har blivit dags för nödslakt av Kreftans. Risken eller chansen, beroende på hur man ser på saken, finns ju faktiskt att jag någon gång framöver känner för att plita ner några eftertänksamma rader. Å andra sidan är den liten.
En paus blir det hursom. Bortser man från det här inlägget som ju får räknas som någon slags epilog, alternativt pausunderhållning, så har jag fått ihop ungefär 695 inlägg och 125.000 ord på det dryga år jag har bloggat. En del av dem är jag rätt nöjd med, de flesta är ganska egala. Men oavsett kvalitet så har de alla fyllt sin funktion, och på ett sätt är bloggen en av de bästa saker jag gjort. Hade det inte varit för den hade jag inte träffat Emelie eller Kristian, och hade det inte varit för den hade jag inte åkt på kryssning i mars.
Så överlag är vi kompisar, bloggen och jag. En hatkärlek är det såklart, men såna behövs också. Och skulle det vara något, så finns jag iaf ett tag till på facebook, och på fan_ere_med_dig@hotmail.com.
Allting har en ände,
men korven den har två.
Pannkakan är utan,
men går åt ändå.
//J - *tar på sig solbrillorna och vårjackan, och smyger ut samma väg som han kom*
Grattis älskling
Idag fyller Emelie år. 25 fyller hon. 25 år och 48 månader.
Saker jag har gjort idag
- Gett henne födelsedagspresenter
- Gett henne frukost på sängen
- Åkt med och handlat
- Åkt själv tillbaka och handlat grejer som vi glömde
- Stått ut med hennes för dagen minst sagt tveksamma musiksmak
- Dammtorkat hela lyan
- Dammsugit hela lyan
- Tvingats ge mig i argumentationer jag normalt skulle vunnit utan ansträngning
- Ätit snabbmakaroner som inte var fullkorn
Vad jag har fått ut av det
Som ni ser så är lista nummer två ganska kort. Normalt sett skulle en sådan sak störa mig, men nu älskar jag ju den här tjejen, och dessutom fyller hon år idag och när man fyller år får man faktiskt bestämma över allt överallt. Faktiskt.
//J
Saker jag har gjort idag
- Gett henne födelsedagspresenter
- Gett henne frukost på sängen
- Åkt med och handlat
- Åkt själv tillbaka och handlat grejer som vi glömde
- Stått ut med hennes för dagen minst sagt tveksamma musiksmak
- Dammtorkat hela lyan
- Dammsugit hela lyan
- Tvingats ge mig i argumentationer jag normalt skulle vunnit utan ansträngning
- Ätit snabbmakaroner som inte var fullkorn
Vad jag har fått ut av det
Som ni ser så är lista nummer två ganska kort. Normalt sett skulle en sådan sak störa mig, men nu älskar jag ju den här tjejen, och dessutom fyller hon år idag och när man fyller år får man faktiskt bestämma över allt överallt. Faktiskt.
//J
Prisa Gud!
Nu är jag online. Och jag är en glad deklarerare.. deklaratör.. deklarationist... fick massor tillbaka på skatten.
//J
//J
Ofrivillig exil
Jag är i Stockholm, och närmare bestämt på Emelies kontor fram tom. onsdag. Internet är något av en klassfråga här, och jag är av låg kast, så jag ska be att få återkomma.
//J
//J
Bakfull
Agare bagare kopparslagare hette kortfilmen som släpptes 1990. Men vad hände sedan med karaktärerna? Jo, just nu löper både agaren och kopparslagaren fullständig amok uppe på hjärnkontoret. Var bagaren håller hus med sitt ljuvliga bröd är oklart.
//J
//J
Mail till Arla
Hej Arla,
Jag har lite frågor angående baksidan av mjölkpaketen. Vem är det som sitter och knåpar ihop innehållet på dem? Hur bestäms det vad som hamnar där? Och hur får man det jobbet? Jag är nämligen student och har därför en otrolig massa fritid, så jag känner att mjölkbaksideredaktör eller åtminstone skribent skulle passa mig som handen i handsken. Hur svårt kan det vara liksom. Hör av er!
Mvh Jonas
//J
Det danska geniet
Nu ska de bygga en bro mellan Danmark och Tyskland. Rent spontant känns det lika meningsfullt som en bro mellan Avesta och Borlänge.
Nej jag vet! Vi bygger en bro!
//J
Nej jag vet! Vi bygger en bro!
//J
Om humor
Det är otroligt sällsynt att jag är så tråkig att tillochmed jag själv tycker att jag är tråkig. Min teori är att det beror på att jag har en häpnadsväckande låg humortröskel. Igår tex pratade jag med min far:
Far: Vi ska ut till landet i helgen och bara ta det lugnt.
Jag: Ahaa, bara sitta och sänka några pilsner då?
Far: Njae jag vet int...
Jag: Bara sitta och sänka några pilsnerkorvar eller? ( <--- dör inombords av skratt)
Emelie i bakgrunden: Suck!
Far: Öhrm, ja kanske det. ( <-- har inte ens hajat att jag skämtade)
Nyss hände dock det som nästan aldrig händer, jag drog ett "skämt" som jag nästan skämdes över. Jag öppnade kylskåpet för att ta fram lite våffelsmet (vi är en dag efter här när det gäller nästan allt), och sa högt
Ja men smet man på!
För att det var smet jag såg. Tur att ingen hörde mig. Allvarligt alltså.
//J
Far: Vi ska ut till landet i helgen och bara ta det lugnt.
Jag: Ahaa, bara sitta och sänka några pilsner då?
Far: Njae jag vet int...
Jag: Bara sitta och sänka några pilsnerkorvar eller? ( <--- dör inombords av skratt)
Emelie i bakgrunden: Suck!
Far: Öhrm, ja kanske det. ( <-- har inte ens hajat att jag skämtade)
Nyss hände dock det som nästan aldrig händer, jag drog ett "skämt" som jag nästan skämdes över. Jag öppnade kylskåpet för att ta fram lite våffelsmet (vi är en dag efter här när det gäller nästan allt), och sa högt
Ja men smet man på!
För att det var smet jag såg. Tur att ingen hörde mig. Allvarligt alltså.
//J
I like this
Må så vara att Facebook har gått från ett trevligt litet sätt att hålla koll på gamla vänner till en jävla sugande skitsida med en miljard onödiga funktioner som byter utseende oftare än jag byter strumpor (jag byter relativt sällan, en gång i veckan kanske). Men en sak har de fått till, och det är I like this-funktionen. Ni vet, någon skriver något om sig själv, och med ett enda knapptryck låter man världen veta att man tycker det är bra skit.
Jag önskar verkligen att det kunde vara så i verkliga livet. Tänk er när man ligger bakom en gubbjävel som kör i 40 på 70-väg. Man blir asförbannad och svär en massa. När gubbjäveln äntligen svänger av så sveper en våg av lättnad över en, och man tänker att det vore perfekt att manifestera med en stabil I like this.
Det är extrapris på ost på Hemköp. - Jonas Grenfeldt likes this.
Man skrapade fram tjugofem spänn på Triss - Jonas Grenfeldt likes this.
Utdragna skrik av smärta hördes från grannen - Jonas Grenfeldt likes this.
Överhuvudtaget skulle det bli enklare att uttrycka sitt gillande över små vardagliga saker. Personligen efterlyser jag dock även en I don't like this-knapp, eftersom jag gnäller mycket mer än jag berömmer.
//J
Jag önskar verkligen att det kunde vara så i verkliga livet. Tänk er när man ligger bakom en gubbjävel som kör i 40 på 70-väg. Man blir asförbannad och svär en massa. När gubbjäveln äntligen svänger av så sveper en våg av lättnad över en, och man tänker att det vore perfekt att manifestera med en stabil I like this.
Det är extrapris på ost på Hemköp. - Jonas Grenfeldt likes this.
Man skrapade fram tjugofem spänn på Triss - Jonas Grenfeldt likes this.
Utdragna skrik av smärta hördes från grannen - Jonas Grenfeldt likes this.
Överhuvudtaget skulle det bli enklare att uttrycka sitt gillande över små vardagliga saker. Personligen efterlyser jag dock även en I don't like this-knapp, eftersom jag gnäller mycket mer än jag berömmer.
//J
Drömt, snart glömt
I brist på bättre är bra bäst, som det heter, och i väntan på vaken inspiration så kan man ju iaf lägga den sömniga till handlingarna.
Inatt gick jag runt utanför ringmuren i Visby. Jag hade ringt upp radio och gick och drog skämt som jag hade snott av Jonas Gardell för lyssnarna. Reaktionerna var ljumna, så jag gick hem till fröken Gud där jag träffade Anders från mellanstadiet. Vi satt och glodde på hennes dator, och jag hann precis skriva ett blogginlägg innan det var dags att sticka.
Stället det var dags att sticka till var fröken Guds nya hus, vi hade tydligen varit i hennes gamla flickrum. På plats i den nya lyan, som var ungefär den fräsigaste kåken jag någonsin har drömt ihop, var det dags att spela in Halv åtta hos mig, det som går på fyran ni vet. Det var trevligt på min ära, men det är något oklart vem som vann, för
plötsligt fann jag mig på en kaviarfabrik i Florida. Ingenjörerna hade kommit på ett nytt sätt att öka effektiviteten genom att leda allt avloppsvatten ner i havet. Allt verkade gå prima tills dammluckorna längst ner på stranden öppnades och man upptäckte att flodrännan var felbyggd. Istället för att få ner vatten till havet så började det dundra upp havsvatten i kanalen, och fabrikens ägare tog det snabba beslutet att överge skutan och alla arbetare som nu satt fast i fabriken.
Resten av drömmen gick ut på att följa lite folk och deras väg ut, lite som att se på film. En okänd stackare var fast i en matsal medan George Clooney och Jared Leto kämpade febrilt i ett rum som mest var fyllt med stora rör och ledningar. George höll för en stund på att drunkna medan Jared bände upp en lucka, och det hela påminde ganska många smulor om både Ghost Ship och Deep Blue Sea.
//J
Inatt gick jag runt utanför ringmuren i Visby. Jag hade ringt upp radio och gick och drog skämt som jag hade snott av Jonas Gardell för lyssnarna. Reaktionerna var ljumna, så jag gick hem till fröken Gud där jag träffade Anders från mellanstadiet. Vi satt och glodde på hennes dator, och jag hann precis skriva ett blogginlägg innan det var dags att sticka.
Stället det var dags att sticka till var fröken Guds nya hus, vi hade tydligen varit i hennes gamla flickrum. På plats i den nya lyan, som var ungefär den fräsigaste kåken jag någonsin har drömt ihop, var det dags att spela in Halv åtta hos mig, det som går på fyran ni vet. Det var trevligt på min ära, men det är något oklart vem som vann, för
plötsligt fann jag mig på en kaviarfabrik i Florida. Ingenjörerna hade kommit på ett nytt sätt att öka effektiviteten genom att leda allt avloppsvatten ner i havet. Allt verkade gå prima tills dammluckorna längst ner på stranden öppnades och man upptäckte att flodrännan var felbyggd. Istället för att få ner vatten till havet så började det dundra upp havsvatten i kanalen, och fabrikens ägare tog det snabba beslutet att överge skutan och alla arbetare som nu satt fast i fabriken.
Resten av drömmen gick ut på att följa lite folk och deras väg ut, lite som att se på film. En okänd stackare var fast i en matsal medan George Clooney och Jared Leto kämpade febrilt i ett rum som mest var fyllt med stora rör och ledningar. George höll för en stund på att drunkna medan Jared bände upp en lucka, och det hela påminde ganska många smulor om både Ghost Ship och Deep Blue Sea.
//J
Jeremiad
Det är det som är nackdelen med att inte skriva på ett tag. Kreativiteten. Den är borta. Allt känns bara krystat.
//J
//J
Tålamod är en dygd
Nej, jag har inte suttit arresterad och värdighetsberövad någonstans under ett polishus. Det har snarare varit min egna mentala förmåga eller brist där utav som under denna bedrövliga long weekend har fått agera fuktig källare med stampat jordgolv.
Vad fan snackar han om? undrar ni, varpå jag svarar det ska jag allt tala om. För det första så har jag tvingats jobba halvt ihjäl mig (nåja) under helgen, och som vi alla vet så flödar inte kreativiteten lika ymnigt som ilskan och frustrationen under arbetsdagar.
För det andra så har jag försökt göra om och piffa till den här sidan en massa, och resultatet, ja det ser ni ju här. Förutom det faktum att ett åtminstone hyffsat inlägg (om Anna-Lena) har förpassats till arkivet till förmån för ett fullständigt makabert (det här) inlägg om ingenting, så lyser uppiffningen med sin frånvaro av närvaro. Anledningen är att Dreamweaver är ett fullständigt värdelöst och sämst program, och inte, som man kan luras att tro, att jag börjar bli för gammal för att förstå mig på sånt här.
För det tredje har jag två tentor den här veckan, så den lilla bortglömda spillra av tid som har funnits kvar mellan jobb och dataspelande hemsidetrixande har helhjärtat ägnats åt dataspelande pluggande.
Så nu vet ni. Jag är inte död och jag är inte arresterad. Jag har bara arslet fullt just nu, och inte på det trevliga sättet.
//J
Nu är det klippt
Angående mitt förra inlägg, så fick jag den här kommentaren:
Eftersom jag är en smula paranoid så kollade jag upp IP-adressen, och fick fram följande:
Så det jag egentligen ville säga var att om ni vill mig något, så sitter jag förmodligen i en svettig liten källare under polishuset och grillas av någon Gunvald Larsson-wannabe med långrock och Güntermustasch de närmaste veckorna.
//J
Eftersom jag är en smula paranoid så kollade jag upp IP-adressen, och fick fram följande:
Så det jag egentligen ville säga var att om ni vill mig något, så sitter jag förmodligen i en svettig liten källare under polishuset och grillas av någon Gunvald Larsson-wannabe med långrock och Güntermustasch de närmaste veckorna.
//J
Kontraster
Nyss såg jag RocknRolla av Guy Ritchie. Nu ser jag Björkberget, en ambitiöst men fult filmad intervju som ingår i föreläsningsblock 7. Det är en närmast chockartad upplevelse att gå ifrån en proffsigt filmad kavalkad av humoröst gangstervåld, till en film vars enda egentliga prestation är att våldföra sig på min koncentrationsförmåga.
Men våld som våld tänker jag, och fäster en suktande blick på Rambo som ligger där i hyllan ovanpå El Choco, och förför mig med sin röda text mot svart bakgrund. Ingen kan vålda som Stallone hinner jag tänka innan intervjuoffrets monotona monolog om synergieffekter långsamt drar mig tillbaka till verkligheten.
//J
Men våld som våld tänker jag, och fäster en suktande blick på Rambo som ligger där i hyllan ovanpå El Choco, och förför mig med sin röda text mot svart bakgrund. Ingen kan vålda som Stallone hinner jag tänka innan intervjuoffrets monotona monolog om synergieffekter långsamt drar mig tillbaka till verkligheten.
//J
